Vi har tittat på färgkartor, letat färginspiration på nätet & provmålat en hel del färger... Nu är det bestämt och klart, men jag visar vilka färger det blir i ett annat inlägg. Här är ett smakprov på färger vi provmålat. :)

 

Jag gillar ju vitt & Jesper gillar inte alls vitt. Jag kan ju avslöja att det enbart blir vitt i matsal & vardagsrum. Så jag tror att vi båda är väldigt nöjda nu faktiskt. :)

 

Alltså det går fort nu! Veckorna framöver ser ut såhär: målaren och plattsättaren kommer att vara i huset varannan dag, för att det ska hinna torka mellan. Snickarna kommer tillbaka först efter nyår, eftersom de inte har någonting att göra nu fram tills att målaren och plattsättaren är klara. Så nu spacklas och våtrumsskiktas (?) det för fullt. Herregud. Det är inte klokt!

 

Det har uppstått en liten fördröjning dock. Husleverantören levererade inte listerna på överrenskommen tid (missförstånd) så snickarna hann inte sätta upp dem innan jul, och målaren hann därför inte börja måla eftersom han inte vill måla innan listerna sitter uppe. Därför blev även plattsättarens jobb fördröjt, eftersom han inte vill kakla innan målaren målat. Och så vidare. Men sammanlagt handlar det nog inte om mer än någon veckas fördröjning. Det kan vi leva med.

 

Såhär ser det ut i huset just nu.

 

Hallen:

Längtar, längtar, längtar. ♥ Förstå, om runt 1,5 månad bor vi där. 

Äntligen är fasadbelysningen uppe! Jag är så himla glad! Det blev superfint, och gör så himla, himla stor skillnad. Det lyser så fint på kvällarna, ser verkligen ut som ett hem nu. Man vill bara flytta in.

 

 Gällande inflytt så är det fortfarande sagt att huset ska vara klart i slutet på januari. Alltså fatta, det är bara en och en halv månad tills dess! Typ 6 veckor. Det kommer att gå så himla fort. Sen får vi väl se om vi hinner med besiktning och inflytt i slutet på januari, antagligen inte, så det blir väl inflytt i februari. Men jag hoppas ändå på januari. Längtar ihjäl mig.

Vi pratade igenom väggfärgerna igårkväll, kollade på lite färgkartor jag tagit hem och Jesper sökte lite inspo på nätet. Jag är ju inte så mycket för färg på väggar (eller överhuvudtaget om jag ska vara ärlig) vilket Jesper tycker är trist, han tycker att det känns alldeles för sterilt att bara ha vitt och ljust överallt. Jag vill ju kompromissa eftersom det känns superviktigt för mig att Jesper också älskar allt i huset, så jag tror att vi båda är nöjda nu. Det blir ljusgrått i hallen & lilla "hallen" utanför sovrum, tvättstuga och badrum, samt i tvättstugan. Det blir mörkare grått i sovrummet. Och vardagsrummet & matsalen blir vitt. I köket blir det antagligen kakel ända upp i tak. Så det blir ju väldigt lite vitt ändå, så jag tycker ändå att jag varit väldigt flexibel. :) Vi kom överrens om 2 vita nyanser, 2 ljusgrå och 2 mörkgå som Jesper ska åka & köpa efter jobbet, så väljer vi en av varje. Känns lagom, om man väljer mellan för många blir det nog för svårt. Men de kom vi överrens om tillsammans allihopa, så det känns bra. Jag sa ju även att Jesper fick föreslå andra färg-färger så att säga, men han kunde inte heller komma på vilken färg han ville ha så det blir nog grått.

 

Hoppas han får med sig färgproverna direkt, för då ska vi åka och provmåla lite rutor i huset efter hans jobb! :)

 

 Lilla familjen igårkväll. En som letar inspo, en som jämför färgkartor och en som inte kunde bry sig mindre. :)

 

 

Vecka 26 är här, 65% av graviditeten har passerat och nu är det exakt 100 dagar kvar tills bebisen är beräknad! Wow!

 

Den här veckan har varit den mest omtumlande hittills på grund av ett akutbesök på Ackis, bedömningsmottagningen i torsdags. Jag hade upplevt att bebisen var lugnare redan i tisdags, men då var vi ju hos barnmorskan och fick lyssna på hjärtljuden och allt såg bra ut, så då blev jag lugn. I onsdags fick jag bara tre buffar på hela dagen, en på morgonen, en mitt på dagen och en på kvällen. Det är väldigt ovanligt då detta är en väldigt livlig bebis, men jag fick ju ändå viss bekräftelse så jag höll mig lugn. På torsdag morgon dock fick jag ingenting. Bebisen brukar alltid sparka lite när Jespers klocka ringer 05.00, samt när jag åker bil. Men ingenting på morgonen, och ingenting när jag satt i bilen på väg till jobbet. Då började jag bli lite orolig och bestämde mig för att bråka lite med magen när jag kom fram. Jag bökade runt, men ingen reaktion. Jag drack kallt vatten, ingen reaktion. Då ringde jag till förlossningen, och blev bra bemött, jag fick komma dit direkt. Var så otroligt orolig och stressad i bilen på vägen dit, och så hade de stängt av vägen, och sen gick det knappt att hitta plats i parkeringsgaraget. Blev helt svettig! Tror att bebisen kände av min stress, för jag fick en spark i bilen på vägen dit. Jag blev SÅ GLAD! Fortfarande orolig, men det betydde ju att bebis levde i alla fall. Och om det skulle vara någonting fel så har ju bebisen ändå chans att överleva utanför magen nu även om det är långt ifrån lätt, så att bebis levde var ju absolut viktigast eftersom man kan plocka ut den om det skulle vara någonting jättefel. Sen fick jag en spark till i väntrummet. Hurra! Sen fick jag komma in på ultraljud, jag blev rädd för jag såg inte bebisens hjärta slå på en gång men det gjorde barnmorskan. Så tittade vi, allt såg ut precis som det skulle, och när barnmorskan bökade runt på magen såg vi att bebisen reagerade och rörde på sig, även fast jag inte kände det.

 

Sen fick jag gå in på CTG, man spänner fast två dosor på magen som spelar in bebisens hjärtljud. Jag fick också en knapp jag skulle trycka på så fort jag kände en rörelse, och vid det laget hade bebisen verkligen vaknad för jag kände flera rörelser, kanske 6 stycken, under den 10-minutersperioden. Och man hörde även på CTG'n när bebisen sparkade, och det var typ 10 gånger så ofta som jag kände.

 

Anledningen till att jag inte känt bebisen ordentligt var troligtvis att den låg med ryggen fram mot min mage, och armar och ben bakåt/inåt mot min rygg. Det såg vi på ultraljudet. Och då kände jag antalgien inte rörelserna på samma sätt på grund av det.

 

Det var SÅ skönt att få bekräftat att allt var bra, jag var SÅ himla orolig innan! Och det kändes så skönt att alla tyckte att jag agerade rätt, om man inte känner att allt är som det brukar så ska man kolla upp det. Så det känns bra att inte bli förlöjligad. Jag tycker ändå att jag är rätt lugn och alltid utgår ifrån att allt ska vara bra, men jag vill heller inte riskera något genom att inte agera. Så det känns jättebra nu. Och bebisen har återgått till sitt vanliga vilda jag. :)

 

I helgen har jag umgåtts med mina bästa kompisar Sophia och Angelica hemma hos Angelica i Åkers Styckebruk, och hennes fina lilla dotter som är 14 månader. Tänk att hon snart ska få en ny kompis! Vi har bara myst och umgåtts helt enkelt. Både Sophia och Angelica fick känna bebisen sparka också, det känns kul! Eftersom vi inte ses så jätteofta så kan det ju hända att det bara blir någon gång till innan bebisen kommer.

 

Nu är jag inne i vecka 26 redan, men jag tänkte skriva lite om hur vecka 25 var. Det är helt otroligt vad tiden springer fram nu hörni! Veckorna bara går och går, en månad känns som en vecka max. Jag skrev ju sist att jag hoppades på lite lugnare tillvaro, men nja, det har gått i ett nu sista veckorna också. Det positiva är ju att för varje dag som går så kommer vi närmare att få flytta in i vårt fantastiska hus och närmare att få träffa vårt barn, men det blir lite stress i det också, man känner att man inte riktigt hinner med mentalt alla gånger. Jag har fått mitt moderskapsintyg nu, och jag har fått alla papper till försäkringskassan ifyllda av min arbetsgivare, så idag ska jag skriva ihop en bilaga som berättar lite mer detaljerat om hur mitt dagliga arbete ser ut, så imorrn förhoppningsvis läggs ansökan om graviditetspenning på postlådan. Om det blir beviljat kommer jag ju antagligen bara att jobba i 6 veckor till vilket faktiskt känns riktigt bra, jag har helt enkelt inte utrymme för allt just nu och vill fokusera på bebis.

 

Under vecka 25 var bebisen helvild (som hon eller han oftast är) och Anneli och Kent (mina svärföräldrar) fick för första gången se hur magen rörde sig ordentligt när bebis levde runt där inne, när jag låg på deras soffa och vilade. Kul! Jag tror också att jag för första gången känt att bebisen haft hicka. Det var en kväll när det var ganska regelbunda, korta "stötar" i magen under en lite längre tid. Till slut förstod jag att det säkert var hicka! Så mysigt. Jag drömde också en mardröm om att jag fick en blödning och blev jätterädd och åkte in till ackis. Inte roligt, tur att det bara var en dröm.

 

Under vecka 25 var också första gången jag upplevde att graviditeten kändes lite jobbig. Jag har ju bara njutit och älskat att vara gravid, men då kände jag mig lite trött, magen funkade inte så bra och jag hade precis ätit middag och kände mig sådär extremt smällmätt som man alltid blir nu, så det gör ont, även fast man bara äter normalt. Då kände jag att det var lite jobbigt. Men nu är allt back to normal igen och jag njuter för fullt!

 

Jag har mått lite halvdåligt mentalt fortfarande, men rett ut problemen som ligger bakom, så det känns jätteskönt att kunna släppa det nu. Men allt är inte riktigt på topp ändå, men jag tror att det blir bra så fort vi får flytta och det blir lite mindre påfrestande.

 

Det häftigaste som hände under veckan är att vi var hos barnmorskan! Så kul att äntligen få komma dit igen, det var så himla länge sen! Vi fick mäta magen, jag låg precis mitt i kurvan så det känns bra. Vi fick också kolla blodsockret och blodtrycket, det såg normalt ut. Jag har alltid lite lågt blodtryck. Jag ska börja äta järntabletter, men det var inte på grund av mina värden för det kollades inte nu, utan mer som rutingrej. Vi lyssnade också på hjärtljuden vilket var fantastiskt. Då rann ett par tårar, jag blir så känslosam av all kontakt med vår bebis!

 

Jag passade också på att ställa några frågor till barnmorskan. Om min vikt bland annat, jag har ju bara gått upp 4 kg och jag pendlar lite upp och ner, det kan gå två veckor och jag inte går upp någonting alls. Men det var helt normalt och ingenting att oroa sig över. Jag frågade också om sammandragningar, eftersom jag tror jag känt sammandragningar ibland men blivit lite osäker på om det är en sammandragning eller bara bebisen som bökar väldigt mycket. Ibland får man ju extremt tydliga sammandragningar men jag frågade om de kunde ha olika karaktär. Och det kan de, så det är troligtvis sammandragningar jag känt men ingenting att oroa sig för där heller. Jag frågade också om min handled, jag har ju lite värk/irritation i handlederna, främst den högra, och är orolig för karpaltunnelsyndrom. Hon trodde inte att  det var det, eller relaterat till graviditeten utan bara vanlig överansträngning. Jag tror ändå att det är relaterat till graviditeten eftersom jag aldrig haft problem förr, men det är väl bara att förska ha den rak och inte anstränga onödigt mycket.