Elektrikern har ju börjat jobba i huset och det första han gjorde var att dra alla slangar till fasadbelysningen. Det kommer att bli kanonbra! ♥ Han har sagt att han snart ska sätta dit lamporna så att det kan lysa, längtar!

 

Förra veckan kom alla väggar upp i huset! Helt otroligt, på bara ett par dagar hade vi helt plötsligt alla väggar. Så kul att gå runt där inne nu och känna in planlösningen och hur rummen känns. Det känns jättebra!

Sovrummet nere är dessutom nästan helt färdigskivat. På fredag ska alla andra väggar skivas igen också och sen kommer nog målaren eventuellt nästa vecka eller veckan efter det.

 

Älskar vårt hus, bli klart nu, nu, nu! ♥

 

Sovrumstaket nästan färdigskivat.

 

Vecka 22 är nu förbi och det är också 56% av graviditeten! Helt galet vad veckorna flyger förbi!

 

Jag mår toppen, känner mig mycket piggare igen jämfört med förra veckan även om behovet av vila och sömn är större än vanligt. Men dagtid känner jag att jag har mer energi än vad jag brukar ha till och med när jag inte är gravid.

 

Dock så kvarstår den där känslan av att min energi och mitt fokus inte riktigt vill räcka till både bebis och graviditet, husbygge, Jesper, familjen och jobbet utan jag känner att jag vill fokusera mer på mig, bebisen, Jesper och husbygget. Inte så konstigt kanske, men svårt när man är driven att klara av att backa ifrån lite utan att känna sig otillräcklig. Det är svårt överlag också att ta det lugnare på jobbet när man som sagt vill leverera på topp hela tiden och det är nedskärningar på personal. Så tiden räcker inte riktigt till, och då blir man effektiv när det väl gäller, men i onsdags fick jag en liten konsekvens på det. Jag hade flera sammandragningar på jobbet på kvällen efter en lång dag, lite fler än vad som känns normalt och bra. Och jag fick minst en till när jag kom hem. Och det är ju normalt att ha sammandragningar, och ofarligt så länge de inte gör ont, men de ska inte komma för tätt, då är det ett tecken på att man stressat för mycket mentalt eller fysiskt. Och jag var så sjukt nöjd i onsdags kväll för att jag hade varit så himla effektiv och hunnit med så himla mycket, men jag inser ju att det är galet om det är på bekostnad av min och bebisens hälsa under graviditeten. Man ska liksom inte framkalla sammandragningar. Så nu tänker jag tagga ner lite på jobbet faktiskt.

 

Jag måste berätta om en jättemysig sak som hände under veckan. Jesper berättade i onsdags att han hade legat med handen på min mage i tisdags kväll efter att jag hade somnat, och känt bebisens rörelser för andra gången. Jag tyckte att det var så himla fint på något vis när han berättade det, som att de hade haft en stund bara de två eftersom jag sov och inte märkte någonting.

 

En annan häftig grej som hänt under vecka 22 är att jag har fått se rörelser på utsidan av magen för första gången! Jag låg på sängen och tittade på magen, och då bökade bebis runt där inne så att det syntes utanpå. Men det var första gången och har inte hänt igen sen dess. Men så häftigt!

 

Vi har också konstaterat att bebisen antingen älskar att åka bil, eller verkligen inte tycker om det. För det är när jag åker bil som han eller hon sparkar som mest. Spännande att se sen vilket av alternativen det är, vissa bebisar älskar ju bilen och föräldrarna måste sätta sig och köra ibland när det inte går att söva på något annat vis, och vissa bebisar bara skriker ju hela bilresorna. Hur ska man tolka sparkandet, sparkar bebisen när den är missnöjd eller glad? Antagligen är det mest omedvetet och instinktivt, och inte kanske kopplat till en känsla över huvud taget.

 

Tiden flyger! Nu är jag faktiskt redan inne i början av vecka 22 men jag tänkte skriva lite om vecka 20 & 21.

 

Jag kan börja med att säga att jag mår toppen verkligen, inga konstigheter i kroppen och jag känner mig väldigt pigg generellt, som att jag har ett extra energilager nästan. På dagtid alltså, jag går nästan alltid och lägger mig väldigt tidigt och är i mycket större behov av vila än vanligt. Men energin känns hög.

 

Men, vecka 20 var en riktigt tuff vecka för mig humörmässigt. Jag var så himla arg hela veckan! Jag visste liksom inte om jag skulle börja gråta eller bita huvudet av någon. Om en kund på jobbet var otrevlig så var stubinen extremt kort, jag hade inget tålamod alls för sånt. Och det är väl i för sig bra, ingen ska behöva ta skit. Men det är extremt jobbigt och uttröttande att gå runt och vara arg hela dagarna, det tar väldigt mycket på ens egen energi. Och det höll i sig en bit in i vecka 21 också.

 

Och under vecka 21 så har jag varit väldigt trött, men jag tror inte alls att det beror på graviditeten i sig i det här fallet. Som jag skrev så känns min energi i grunden väldigt hög, men det har varit så stressigt på jobbet, och jag har nog varit ganska nervös över att åka till varuhuset i Borlänge & hålla presentationer på deras husmöten om min resa till Kosova i april i år då jag fick se Rädda Barnens arbete där som finansieras av IKEA Foundation. Det gjorde jag i torsdags, och det gick superbra verkligen. De var så välkomnande och positiva, och jag fick mycket positiv feedback efteråt och fick prata med flera som blev väldigt inspirerade. Kul! Men då körde jag ju bil i fem timmar totalt den dagen, och så tror jag att nervositeten släppte lite, och jag var heeeeeelt jäkla slut på kvällen.Och igår (fredag) skulle jag träffa elektrikern 07.30 vid huset innan jobbet. Och jag hade sovit så dåligt på natten, jag har vaknat av mardrömmar i tre-fyra dagars tid och inte kunnat somna om riktigt. Alltså, när klockan ringde igår morse så började jag nästan gråta. Jag ville verkligen inte jobba. Men jag gick upp ändå och fixade mig och åkte till huset, träffade elektrikern vilket gick jättebra, och pallrade mig till jobbet ändå fast jag var helt slut och seriöst övervägde att stanna hemma. Men det gick helt okej, och igår kväll hade vi myskväll hemma hos Martin och Amanda och sov över där. Och idag har vi typ hängt med dem och myst större delen av dagen. Behöver verkligen en lugn, skön helg omgiven av vänner och familj efter den här veckan. Ladda lite. Och sova mycket.

 

Så att jag orkar med en ny jobbvecka. Jag kommer definitivt att söka graviditetspenning, och gå så tidigt jag kan. Jag gillar att jobba, men jag känner just nu att jag inte riktigt har så mycket energi över att lägga på jobbet, jag vill fokusera på bebisen och huset, och jag vill inte att jobbet ska pumpa mig på all energi som det har gjort den här veckan. Om jag får beviljad graviditetspenning så antar jag att jag kan gå runt den 21 januari. Då har vi antingen flyttat eller ska flytta snart, och jag kommer att kunna lägga min energi på det, och boa ordentligt inför bebisens ankomst.

 

En annan sak som hänt under de sista veckorna är att min ländrygg "låst sig" ett par gånger. Egentligen tror jag att det är en nerv i kläm, för det känns som ischias (?), smärtan liksom strålar ner i högra skinkan och låret men det känns som att ländryggen är helt låst. Det har ju hänt några gånger, oftast när jag går upp ur sängen på morgonen, men det har alltid släppt inom någon halvtimme-timme. Men i fredags så höll det i sig i fleeera timmar, och jag tänkte att "nu händer det. Det här är slutet på min fantastiska, fina, problemfria graviditet. Nu kommer jag ha så här ont resten av graviditeten och bli sjukskriven." Haha! Nej, jag trodde nog att det skulle släppa. Och det gjorde det också. Men jag har ju flera gravida runt omrkring mig då som har fruktansvärt jobbiga graviditeter på flera olika sätt, och vänner och bekanta som haft det jättejobbigt. Och då känns det nästan för bra för att vara sant att må såhär bra, så jag väntar nästan på smällen. Och man får nästan dåligt samvete över att må så pass bra. Jag älskar att vara gravid!