- Möt smärtan, välkomna den & jobba med den. Spänn inte och kämpa emot. Smärtan är bra, varje värk tar oss framåt och närmare att få träffa vårt barn. Tänk JA, snart är jag en värk närmare istället för nej, nu kommer snart en värk till.

 

- Fokus! Behåll en positiv inställning under förlossningen och ett positivt tänk. Jag vet att det kan göra så himla stor skillnad för mig, och jag måste hålla fast vid positivitet och inte fastna i en negativ tankespiral. Behåll fokuset på målet. Vi ska få träffa vår bebis! Vi klarar det här. Vi är ett team. Jag klarar det här. Jag är stark.

 

- En värk i taget. Varje värk är ett steg närmare bebisen, och ingen värk kommer tillbaka. Det finns bara framåt. Ta en i taget, för att inte överväldigas eller tänka på hur länge jag ska ha ont, för det vet vi inte. Att vara i nuet och ta en värk i taget kan vara en utmaning för mig, eftersom jag motiveras så mycket av milstolpar och mål, så att inte veta alls hur lång tid det är kvar gör det lite svårare att behålla motivationen. Där får Jesper hjälpa till och påminna, en värk i taget.

 

- Känn av hur många djupa andetag jag kan ta under varje värk & ha det som milstolpar. Vi kan räkna de andetagen tillsammans. Alternativt, ha koll på hur långa värkarna är och så kan Jesper räkna ner tiden för mig. Jag klarar smärtan när jag vet att den är övergående.

 

- Slappna av och bli tung, släpp ner axlarna, slappna av i käkarna och andas djupt. Jesper får hjälpa mig att slappna av genom att påminna mig om detta och genom att hålla om mig, massera mig, stryka mig på ryggen, masssera mig i håret eller vad som fungerar för stunden.

 

- Tänk att bebisen ska nedåt, spänn inte emot. Gärna upprätta ställningar för att underlätta processen. Jag tror att jag kommer att tycka att det hjälper att stå och gunga lite, åtminstone tidigt i förloppet, typ hemma-fasen (första delen av latensfasen).

 

- Jesper ska försöka få mig att vila och helst sova när det drar igång. Kan behöva övertalning då jag ofta bara vankar runt.

 

- Jespers största uppgift är ju att peppa mig och hjälpa mig att ha jävlar anamma. Ju ondare det gör desto mer händer det i kroppen och desto snabbare får vi träffa vårt barn.

 

- Värme är något jag tror kan fungera bra för mig, varmt bad, dusch eller vetekudde.

 

- Öppen iställning till smärtlindring. Jag provar gärna i första hand alternativ som värme, tens-apparat, massage, kanske akupunktur, lustgas (men tror inte att jag kommer att gilla det, ska bli spännande att se!) men är även öppen för till exempel epidural. Det beror helt på hur jag upplever smärtan och hur snabbt förlossningen går och så vidare. Jag är öppen för att jag inte kan styra över hur det ska bli eller hur jag ska känna, och därför vill jag ta ställning till smärtlindring där och då och gärna med hjälp av barnmorskorna.

 

- Energi! En annan av Jespers främsta uppgifter blir att se till att jag inte får lågt blodsocker, vilket kan påverka mig jättemycket. Vi har massor av mat, godis, snacks och dricka förberett så att jag ska ha någonting jag klarar av att få i mig, för att inte sabba förutsättningarna för en bra upplevelse genom lågt blodsocker. Får jag för lågt blodsocker blir jag grinig och negativ, är man dessutom svag och trött blir det ju knappast en höjdarkombo.

 

Häromdagen gjorde vi det sista, sista som vi ville ha gjort innan bebis kommer (men som inte var så viktigt egentligen) och det var att göra i ordning vagnen. Så mysigt att allt känns klart och förberett för bebisens ankomst nu (det här inlägget läggs upp ett par dagar efter att jag skriver det så vem vet, bebis kanske till och med redan har kommit). :)

 

 

Vi har köpt en begagnad Stokke Trailz med liggdel och sittdel, liggdelen sparsamt använd och sittdelen aldrig använd så den ser ut som ny. Men vi ville ändå rengöra den ordentligt och bädda i ordning för bebisen.

 

Vi har valt att bädda med vätsketätt madrasskydd längst ner, underlakan, sen ett fårskinn som bebisen fått av sin farmor och farfar. Superfint och mysigt, och det är ju lite stort så det ligger vikt vilket jag tror bara är bra i början eftersom vagnen blir lite trängre (det är ju en väldigt stor vagn) och mysigare för bebisen. Sen en supermysig filt som jag fick på min babyshower samt en liten pandakudde. Vi har också köpt en liten elefant-mobil till vagnen. Det enda som saknas är lite reflexer sen är vi helt kittade!

 

I förrgår (onsdags) mådde jag väldigt dåligt, hade verkligen NOLL energi och tog mig enbart från sängen till soffan och låg där HELA dagen och var helt sänkt. Kände mig bara så trött och illamående och kunde inte göra någonting, första gången jag känt så under hela graviditeten. Därför var jag helt övertygad om att det var förlossning på gång, eftersom jag har så svårt att varva ner och vila så TVINGAR kroppen mig nu att vila upp mig för inatt drar det igång! Men nä. Dock hade jag förvärkar under kvällen och natten och jag tror möjligtvis att delar av slemproppen gått också (varsågod för details!).

 

Men bara för det så vaknade jag med vääärldens energi igår och var hur pigg som helst och skulle in till stan och avverka hur många ärenden som helst. Men startade hos min svärfar för att hjälpa honom att fixa en blocket-annons på Jespers morfars bil som ska säljas. Det gick kanon, sen var jag redan helt slut och då hade jag massa saker inplanerade i stan. Åkte till stan i alla fall men gjorde inte så himla många ärenden. Det var dock lite mysigt att gå runt själv och strosa runt, en sista gång innan bebisen kommer. Hittade världens sötaste pyjamas till bebis och en skjorta som precis går på nu fortfarande (skippar ju mammakläder) och även blir perfekt sen eftersom skjorta är smidigt att amma i tänker jag mig. Köpte även ett par solglasögon (fick världens vårfeeling helt plötsligt!) och två par örhängen, har börjat använda örhängen mer frekvent under det senaste året (innan dess har jag verkligen typ aldrig använt örhängen, så hålen har nästan växt igen när jag skulle sätta i inför speciella tillfällen). Så nu kände jag att det var kul med lite nya vardagsörhängen att varva med. :) jag gjorde även några viktigare ärenden. Men alltså, det var nog sista gången faktiskt för det är lite småjobbigt. Sen tvingade jag Jesper att handla mat med mig fast jag hade tänkt att göra det själv, ORKADE verkligen inte. Kommer även att skicka in honom på IKEA idag & köpa ett par saker vi behöver, samt hämta paket åt mig, för jag orkar verkligen inte själv. Men han är världsbäst och kirrar allt utan problem.

 

Idag slutar Jesper tidigt, 13.00, så himla lyxigt att han gör det varje fredag! Så vi ska mysa lite hemma och sen ska vi till hans syrra och hennes kille och äta middag och ha spelkväll. Supermysigt! ♥

 

Förra helgen var min kusin & hans tjej här och Lina fotade oss och kulan. ♥ Hon fotade vårt bröllop också och är så himla duktig, jag är så sjukt glad och tacksam över att ha fått de här fina bilderna! Det kommer troligtvis lite fler bilder framöver också. Så himla fint att få den här tiden i livet förevigad med så fina bilder.

 

Om det är någon som vill ha hennes uppgifter för en egen fotografering så är det bara att höra av sig, hon älskar nämligen att fota bröllop, gravida och bebisar även om hon just nu har lite mycket att göra i sluttampen av sina studier.

 

Vi packade ur blöjor och rumpsalva då vi fick höra att det finns att få på sjukhuset. :)

Oj vad jag blev bombarderad med kommentarer om bindorna när jag la upp på instagram - det var minsann galenskap att ta med för man behöver absolut förlossningsbindorna på BB & de är bäst och så vidare. Men jag har hört flera personer som tycker att de är fruktansvärt obekväma och att de hellre har egna och byter oftare. Jag vet med mig att jag lätt kan störa mig på en sån sak som en stor, jobbig blöja så att jag väljer att packa ner och används de så används de och används de inte så åker de med hem igen. Inte värre än så.

 

Vecka 39 är här! 11 dagar kvar till beräknad födelse av vårt barn. Herrejösses, vad fort det har gått. Vilken häftig resa. Vilken fantastisk graviditet. Vilken lycka. Tack, universum! Nu känner vi oss faktiskt redo och längtar efter vår lilla skrutt. Men ingen stress ännu. Han eller hon (gud så spännande det ska bli att snart få se vem det är som gömmer sig där inne) får komma precis när han eller hon är redo.

 

Jag är fruktansvärt, orimligt trött nu. Fast egentligen är det ju inte orimligt alls, det förstår jag ju. Jag skapar ett barn, min kropp laddar inför en förlossning. Det är ju helt naturligt att vara trött, det är bara det att JAG inte riktigt kan varva ner, acceptera och slappna av. Jag är lite ledsen över det faktiskt, och inser ju att jag kommer att ångra att jag inte tillåtit mig själv att vila mer, koppla av mer, och njuta mer av att FÅ bara ta det lugnt. Jag håller alltid på och far runt, städar, tvättar, diskar, handlar, lagar mat, sorterar, vill vara produktiv hela tiden. Jag kan liksom inte varva ner. Men det är bra att Jesper i allafall slänger ner mig i soffan ibland och typ tvingar mig att ta det lugnt. Han är helt fantastisk, vill gråta av lycka för att han är min och att vårt barn får lyckan att ha honom som pappa. Världens bästa man.

 

Så en av anledningarna till min trötthet är att jag inte tar det lugnt utan ska göra saker hela tiden, den här veckan har jag varit borta hemifrån länge minst tre dagar och varit jäkligt aktiv. Och när jag har varit hemma så har jag fixat med grejer hela tiden. Blir ju så trött när jag är borta & gör för mycket att jag typ vill gråta men känner mig ju så duktig. Älskar ju att vara produktiv och göra saker. Men graviditeten är ju så förhållandevis kort, tänk om jag bara kunde tagga ner lite. En annan anledning är att jag inte sovit så kvalitativt, Jesper har nämligen plogat snö på nätterna typ hela veckan och jag HATAR att gå och lägga mig utan honom, vilket har resulterat i att jag har tittat på serier till jättesent och sen somnat i soffan och sen vaknat efter alldeles för lite sömn. I natt vaknade jag flera gånger och funderade på att gå till sängen men tänkte att äh, han kommer nog snart, jag ligger kvar. Klockan 07 gick jag upp, från soffan. Inte legat i sängen alls detta dygn med andra ord.

 

Men en sak var helt magisk och knasig, jag vaknade en gång i morse av ett bebisskrik. Alltså det var så otroligt verkligt att jag fick en chock och ba - men VA, bebis är ju kvar i magen VÄL!?? Och ja, det var en dröm. Så himla häftigt att man kan drömma så verkligt. Det kändes naturligt i alla fall och jag antar att kroppen och hjärnan förbereder sig lite. Jag längtade såklart ännu mer då. ♥  tänk att snart är vår unge här, ute, och skriker på riktigt.

 

Annars mår jag bra, svullnaden är under kontroll och likaså de små smärtorna i kroppen. Nemas problemas. Förvärkarna kommer lite då och då men har varit rätt lugna de senaste dagarna. Det är väldigt spännande, när som helst kan vi bli föräldrar.

 

 

I och med flytten har vi inte haft internet på ett tag, men nu har Jesper fixat! Veckorna flyger förbi och nu är vi redan i vecka 38 och bebis kan komma när som helst, helt otroligt! ♥

 

Under vecka 36 fick jag jätteont i mina finger- och tåleder på grund av svullnaden (det kom nog lite tidigare också). Mina fötter har varit heeeeeelt groteskt svullna, och det har hållt i sig. Nu är det faktiskt lite bättre, antagligen mest eftersom Jesper är världsbäst och (förutom att retas) lägger upp mina fötter i högläge i tid och otid och lägger kuddar under mina fötter i sängen. Utöver det så var jag otroligt stressad under vecka 36 eftersom allt inte var klart med lånet och så, så jag kunde inte riktigt slappna av. Det var otroligt skönt när det blev klart och vi bara kunde slappna av lite. Dock har hantverkarna fortfarande inte åtgärdat felen från besiktningen, och bristen på engagemang gör mig riktigt irriterad när jag uttryckt att jag VERKLIGEN vill att de ska bli klara innan bebisen kommer. Men, jag försöker ta det lugnt och tänka att allt har sin tid.

 

Under vecka 37 fortsatte förvärkarna komma med jämna mellanrum, så himla spännande och häftigt! En natt hade jag 8 stycken värkar på mindre än en timme, de höll i sig i 20-45 sekunder ungefär. Men jag trodde ändå inte att det var någonting på gång, det gjorde inte tillräckligt ont. Spännande ändå dock, och vi pratar om förlossningen här hemma typ varje dag. Vi känner oss väldigt peppade och redo, det ska bli spännande och vi längtar såklart efter att få träffa mini.

 

Nu under vecka 38 har jag inte riktigt haft samma typ av förvärkar, men jag har ont väldigt ofta, det ilar och molar nedåt. Jag blir också ännu tröttare med tiden, jag märker att kroppen laddar inför förlossningen både genom att jag vill äta mycket och måste vila mer. Och dessa smärtor och känningar. Det känns i kroppen att det är någonting på gång, och jag tror ju att vår bebis vill komma innan BF. Men jag vet ju att vissa andra också känner såhär och ändå går över tiden två veckor, så jag försöker hålla sinnet öppet för att det kan bli så också.

 

Jag var ute och gick en timme med pappa och hundarna här om dagen, och då fick jag ont i höften/benet. Jag beskrev det som att det kändes som att man skulle kunna plocka av benet som man kan göra på en barbiedocka, alltså typ häkta loss höftkulan, haha! Det har också strålat ner i höfterna och låren en del. Så jag börjar helt klart känna av att jag är gravid på ett annat sätt än tidigare, men jag tycker fortfarande att det är mysigt och jag trivs.

 

En annan sak som har blivit både bättre och sämre är sömnen! Jag sover mycket bättre, säkert för att mycket är klart med huset och så, men däremot är kroppen tyngre (jag har gått upp nästan 12 kg nu) och det gör ont i höften om jag ligger på samma sida för länge, så jag får vända på mig. Och ibland får jag lägga en kudde liksom lite bakom mig så att jag ligger halvt på rygg med stöd bakom, för att avlasta höften.