Det är tufft att vara mamma
Alltså, jag älskar bebisbubblan och vill aldrig komma ut. Men idag var jag med om min värsta mamma-upplevelse hittills. Och på någon vecka har jag varit med om två av mina tre värsta mamma-upplevelser. Båda handlar om att Malte varit ledsen och jag GÅR SÖNDER när han blir sådär ledsen. Hur ska man klara av det!? Hur ska man hålla ihop!? Det är fruktansvärt, jag har mått så himla dåligt hela dagen och kvällen.
Idag skulle vi till våra bästa kompisar för att Amanda fyllt år och vi skulle fira henne. Att åka bil med Malte själv har ju varit en av mina värsta farhågor, men jag har ju gjort det många gånger nu och det har gått jättebra. Fram tills i förrgår, då skrek han jättemycket men det gick ändå bra även om det var sjukt jobbigt. Men idag var det annorlunda. Han skrek tills han nästan blev medvetslös (upplevde jag, jag har ingen aning om det stämmer men det var så det såg ut för mig). Det var FRUKTANSVÄRT. Jag hörde bara att han slutade gråta och började andas konstigt, så jag stannade vid nästa trafiksäkra ställe, livrädd, och gick bak och då var han suuuperledsen men tittade inte och grät inte och det gick liksom inte att prata med honom/få kontakt riktigt. Alltså så himla, himla hemskt. Vi hade inte åkt långt heller, jag stannade ju när jag kände att det blev för mycket. Jag tog upp honom och tröstsade honom vid vägkanten i typ 20 minuter och han blev som vanligt igen, men trött, och ringde Jesper och sa att jag vägrar göra det mer (åka bil alltså), och han sa att jag bara skulle ta mig hem såklart. Han undrade om hans pappa skulle hjälpa mig men det verkade sjukt osmidigt så jag fick helt enkelt sätta in Malte i bilen igen fast jag verkligen inte ville och åka hem (vi var typ 2-3 km hemifrån). När jag kom hem la vi oss i soffan och myste och jag vägrade släppa honom på flera timmar, kände att jag var den sämsta mamman i hela världen och mådde så jävla dåligt. Mår fortfarande dåligt, det är hemskt att se honom så ledsen. Jag skulle sälja min själ för att göra honom lycklig. Men han har varit hur nöjd som helst under kvällen och det verkar inte som att han hatar mig iallafall..
Nu är jag livrädd för att åka bil med honom igen. Jag förstår inte, han har ju älskat att åka bil fram tills i förrgår? Och nu blir han sjukt arg och ledsen. Jag vet inte vad som kan ha hänt, om han känner sig otrygg eller vad det är. Ska läsa på om det... Jag tror att det kan vara bra om någon sitter med honom i bak några gånger och kan trösta fort, tills han känner sig tryggare. Men jag måste ju kunna åka bil själv med honom nu framöver. Jag har ju redan varit på flera BVC-besök själv och åkt och handlat själv och det har gått hur bra som helst. Som tur är är Jesper ledig i morgon när det är BVC-besök.
Det som hände förra veckan var att han hade en skrik-session på kvällen. Heeelt fruktansvärt, jag hade seriöst hellre fött honom en gång till än att gå igenom det där. Han var så ledsen och ingenting vi gjorde hjälpte, kanske lite för stunden men han blev ändå inte nöjd. Jag är 80% säker på att det är för att han var övertrött, jag försökte söva honom i nästan tre timmar. Men vi testade såklart pysventilen och bröstet (tusen gånger) och annat också för att försöka hjälpa honom. Men nej, han var bara ledsen och trött troligtvis. Vi var hemma hos Jespers föräldrar. Till slut drog jag bara filtar runt honom (det gick inte ens att klä på honom) och skulle gå hem, och då plötsligt när vi skulle hem så tystnade han och somnade. Helt sjukt.
Hur som helst, det är riktigt jäkla tufft att vara mamma när det blir sådär. Jag kan stå ut med all trötthet i världen, men just när han är ledsen och jag känner mig så otillräcklig och inte kan hjälpa honom, det tycker jag är hemskt. Då är det svårt att vara förälder. Speciellt när man vet att man är den föräldern han är mest beroende av och som har bäst chans att trösta, och det ändå inte går.
Överlag är det en stor utmaning att vara föräldrer och jag inser att jag satt ribban för högt och tror som vanligt att jag ska ta allt med en klackspark, men nej, jag måste fasen sänka kraven mer och bara vara och fokusera på att han och jag ska må bra. Det är för mycket att ha ett helt perfekt hem och flänga runt på olika grejer. Vi har fått en kille som behöver mycket lugn och ro och gillar och vara hemma, just nu i alla fall, och det är nog precis vad jag behöver också. Lugn och ro. Det blir för mycket.
Tur att de allra flesta dagarna är fina dagar och han är nöjd och glad. ♥
När vi skulle åka hem från förlossningen.
När vi skulle på återbesök på BB eftersom vi åkte hem utan att ens komma till BB.
Okej, här var han inte så glad men han somnade så fort bilen började rulla. När vi skulle på första BVC-besöket samt hälsa på på pappas jobb.
När vi skulle på påskmiddag hos faster Josefine.
Idag när vi skulle åkt och fikat hos Martin och Amanda men det blev skrik- och panikfest istället och mammans hjärta gick sönder.
Malte, Vardag
Bebisbubblan
Alltså, jag kan inte förstå att det redan har gått en månad!
Jag älskar vår son så jag spricker ♥, jag älskar bebisbubblan och jag vill aldrig komma ut! Han är helt fantastisk och för det mesta mår han bra och är väldigt lugn och fin, han är väldigt med när han är vaken och vill gärna ha underhållning då. Han tar ögonkontakt och är väldigt social och gillar att vara upprätt och se sig omkring och utforska omgivningen. Favoritsysslan är att titta ut genom fönstren, så våra stora höga fönster är toppen. Han vill gärna vara nära, nära hela tiden och vill inte ligga själv mer än några minuter åt gången. Att vara på mamma är bäst men pappa funkar också bra när han är mätt, och andra personer när han sover eller är väldigt nöjd. Farfar och morfar är rätt poppis. Han har varannan dag-rutin hittills, varannan dag sover han jättemycket och är väldigt lugn och nöjd, och varannan dag sover han jättelite (typ en kvart här och där bara) och är lite svårare att få nöjd.
I några dagar har han haft ont i magen och det har varit hemskt, man gör allt man kan för att hjälpa honom men när han skriker och har ont ändå går hjärtat sönder. Nu har vi börjat lära oss alla de bästa knepen för att hjälpa honom så bra som möjligt och det går snabbare och snabbare att bli av med magknipen, och vi blir bättre på att undvika dem. Nu får han magdroppar från sempers samt miniform-droppar lite sporadiskt (ska prata med bvc imorgon för att rådgöra om huruvida man bör ta dem samtidigt). Vi tänker mer på bra grepp under amningen för att han ska svälja så lite luft som möjligt, han har ju varit så himla duktig på att ta bröstet från dag ett så vi har nog blivit lite lata och bekväma och han har ammat lite hur som helst, men då sväljs det nog också mer luft vilket gör att han får ont i magen. Vi har blivit ännu mer noggranna med att rapa honom efter varje amning. Vi sparkar och trycker med hans ben dagligen i förebyggande syfte, för att hålla igång magen och få ut gaser. Vi har också använt pysventil, prisa gud för den. Brösten och mjölkproduktionen har också börjat stabilisera sig lite så att det inte kommer sååå himla mycket längre, har haft så sjukt mycket mjölk att han i princip satt i halsen vid varje amning. Stackarn.
Men det känns helt galet att det redan gått en månad alltså! Första två veckorna var ju rätt hysteriska med besökare dagligen och full rulle, och hur det än blir måste man ju passa upp på folk då, så då blir man ju helt slut Och de andra två veckorna har blivit lite "förstörda" av att hantverkarna varit här och rivit ut köket, lagt om golv, satt tillbaka köket och åtgärdat målning och lite annat. Det har varit sjukt jobbigt att leva i ett upp och nervänt hem utan kök och att behöva åka/gå iväg med honom varje dag. Ställa klockan och gå upp och göra oss i ordning och dra liksom. Känns otroligt tråkigt att det skulle bli så i starten på vårt nya liv, men nu är det snart klart och förbi och då får vi slappna av och njuta igen. Jesper har börjat jobba också och är lite deppig över att få träffa Malte så lite, men han jobbar en timme extra varje dag och är istället helt ledig på fredagarna så att vi får långa helger ihop. vilket är otroligt skönt. Så stor skillnad på två lediga dagar eller tre!
Jag försöker att ta det väldigt lugnt och inte vara så pretentiös, sänka mina krav så mycket som möjligt och bara vara, jag tror att både jag och Malte verkligen behöver det egentligen. Vi är ganska övertygade om att hans jobbiga mage och så beror delvis på svald luft men också överstimulering, det har blivit för mycket för honom och han behöver lugn och ro och min fulla uppmärkshamhet. Men nu när snickarna varit här så har det ju varit omöjligt, och annars också är jag ju en sån person som stressar upp mig över obetydliga saker, så fort han sovit har jag försökt lägga ner honom och springa och fixa mig, sätta igång en tvättmaskin, fixa disk, bädda sängen, ställa i ordning, plocka undan, the list goes on.. men nu när jag reflekterat lite över det försöker jag släppa på allt litegrann och tänka att det enda som egentligen är min stora uppgift nu är att se till att han mår bra. Och allt annat är oviktigt. Det gäller att komma ihåg att njuta också, inte prestera.
Tänk att han låg i min mage i 10 månader och nu har han varit ute hos oss i 1 månad och redan är han så självklar. ♥ samtidigt som man ibland kan titta på honom och bli helt översköljd av att inse att han är vår och att vi får behålla honom. Vår älskade son. ♥
Bygga hus, Malte, Vardag
Vår älskade son!
Vår son är här!
Kjell MALTE Gösta Eriksson, han föddes 19 mars klockan 19.15 - 65 timmar efter att mina värkar började på riktigt hemma med 10-30 minuters mellanrum. Förlossningen blev riktigt lång men ändå fantastisk - vilken otroligt häftig upplevelse det var att föda honom! Han vägde 3250 gram och var 50 cm lång.
Han är helt, helt fantastisk och vi älskar honom så! ♥
Idag är han två veckor och två dagar och det är min fösta dag själv hemma med honom, det går hittills superbra, jag var ganska nervös innan och ville inte alls att Jesper skulle åka och jobba. Om någon timme kommer BVC på hembesök och det ska bli spännande. Vi har varit där och vägt honom en gång, och då hade han gått upp 500 gram på 5 dagar! Sköterskan sa att vi verkligen fått till det med amningen och att han snart inte är någon liten bebis längre i den takten.
Malte, Vardag
Mina tankar inför förlossningen
Jag vill dela med mig lite av mina tankar inför förlossningen! ♥
Jag tänker mycket på förlossningen nu, det är ju naturligt och ett sätt att förbereda sig för en av de största utmaningarna man ska anta i livet. Jag har aldrig varit rädd för att föda, utan alltid känt en väldigt stor längtan efter graviditet, bebis och till och med förlossning. Under graviditeten har jag dock pendlat lite i tankarna, oftast känner jag mig väldigt lugn och trygg inför förlossningen, men ibland känner jag en viss oro. Jag tänker att min största fördel är att jag har ett starkt psyke och är otroligt viljestark. Jag är övertygad om att den mentala inställningen är oerhört viktig under förlossningen och jag tror att hur man möter och ser på smärtan i kombination med andning och avslappning verkligen kan påverka hur man upplever sin förlossning. För mig känns det otroligt viktigt att försöka hålla kvar positiviteten och peppen, och det är viktigt för mig att bli coachad och stöttad framförallt av Jesper om jag tappar fokus och motivation eller tappar tron på att jag klarar av att föda. Därför har vi pratat ihop oss om vad som känns viktigt och vad som motiverar och peppar mig. Så här kommer lite av våra strategier och vår pepp! :)
- Möt smärtan, välkomna den & jobba med den. Spänn inte och kämpa emot. Smärtan är bra, varje värk tar oss framåt och närmare att få träffa vårt barn. Tänk JA, snart är jag en värk närmare istället för nej, nu kommer snart en värk till.
- Fokus! Behåll en positiv inställning under förlossningen och ett positivt tänk. Jag vet att det kan göra så himla stor skillnad för mig, och jag måste hålla fast vid positivitet och inte fastna i en negativ tankespiral. Behåll fokuset på målet. Vi ska få träffa vår bebis! Vi klarar det här. Vi är ett team. Jag klarar det här. Jag är stark.
- En värk i taget. Varje värk är ett steg närmare bebisen, och ingen värk kommer tillbaka. Det finns bara framåt. Ta en i taget, för att inte överväldigas eller tänka på hur länge jag ska ha ont, för det vet vi inte. Att vara i nuet och ta en värk i taget kan vara en utmaning för mig, eftersom jag motiveras så mycket av milstolpar och mål, så att inte veta alls hur lång tid det är kvar gör det lite svårare att behålla motivationen. Där får Jesper hjälpa till och påminna, en värk i taget.
- Känn av hur många djupa andetag jag kan ta under varje värk & ha det som milstolpar. Vi kan räkna de andetagen tillsammans. Alternativt, ha koll på hur långa värkarna är och så kan Jesper räkna ner tiden för mig. Jag klarar smärtan när jag vet att den är övergående.
- Slappna av och bli tung, släpp ner axlarna, slappna av i käkarna och andas djupt. Jesper får hjälpa mig att slappna av genom att påminna mig om detta och genom att hålla om mig, massera mig, stryka mig på ryggen, masssera mig i håret eller vad som fungerar för stunden.
- Tänk att bebisen ska nedåt, spänn inte emot. Gärna upprätta ställningar för att underlätta processen. Jag tror att jag kommer att tycka att det hjälper att stå och gunga lite, åtminstone tidigt i förloppet, typ hemma-fasen (första delen av latensfasen).
- Jesper ska försöka få mig att vila och helst sova när det drar igång. Kan behöva övertalning då jag ofta bara vankar runt.
- Jespers största uppgift är ju att peppa mig och hjälpa mig att ha jävlar anamma. Ju ondare det gör desto mer händer det i kroppen och desto snabbare får vi träffa vårt barn.
- Värme är något jag tror kan fungera bra för mig, varmt bad, dusch eller vetekudde.
- Öppen iställning till smärtlindring. Jag provar gärna i första hand alternativ som värme, tens-apparat, massage, kanske akupunktur, lustgas (men tror inte att jag kommer att gilla det, ska bli spännande att se!) men är även öppen för till exempel epidural. Det beror helt på hur jag upplever smärtan och hur snabbt förlossningen går och så vidare. Jag är öppen för att jag inte kan styra över hur det ska bli eller hur jag ska känna, och därför vill jag ta ställning till smärtlindring där och då och gärna med hjälp av barnmorskorna.
- Energi! En annan av Jespers främsta uppgifter blir att se till att jag inte får lågt blodsocker, vilket kan påverka mig jättemycket. Vi har massor av mat, godis, snacks och dricka förberett så att jag ska ha någonting jag klarar av att få i mig, för att inte sabba förutsättningarna för en bra upplevelse genom lågt blodsocker. Får jag för lågt blodsocker blir jag grinig och negativ, är man dessutom svag och trött blir det ju knappast en höjdarkombo.
- Rädslor. Soms sagt känner vi oss ganska lugna och trygga inför förlossningen, men min största rädsla är att bli helt överväldigad av smärtan, gripas av panik och vilja dra därifrån typ. Att jag ska uppleva förlossningen som hemsk och känna att jag inte klarar av det. Men vi ska göra allt vi kan för att det inte ska hända.
- Vi har fixat en spellista med peppande och glad feelgood-musik blandat med lite lugnare låtar, högst oklart om den kommer att spelas eller inte men musik kan ju göra underverk för humöret så en portabel högtalare följer med i alla fall så får vi se. Kul grej i alla fall! Och kul att lyssna på nu innan för att träna mentalt och gå in i förlossningsbubblan.
- Vi har kommit överrens om att det känns bäst för oss att Jesper är "uppe" med mig, och fokuserar på mig och inte så mycket på progressen där nere, haha! Jag känner inte heller att jag vill se med spegel eller så. Däremot känner jag gärna på huvudet när det har kommit fram, för att få extra pepp och känna att det är nära. Att faktiskt kunna känna på vårt barn, snart är han eller hon ute! Vi vill inte titta på moderkakan sen heller. Jesper ska bestämma där och då om han vill klippa navelsträngen men jag hoppas att han vill det, känns väldigt speciellt. :)
Det var lite om mina tankar och våra strategier inför förlossningen. Vi är väldigt förväntansfulla och det ska bli väldigt spännande, och vi försöker hålla ett öppet sinne för att det blir som det blir och vi tar det som det kommer. Som ett team! Nu är det 5 dagar till BF och alltså max 20 dagar kvar (?) tills vi får träffa vårt barn.
Vi har sovit med den här filten och två snuttefiltarna för att de ska lukta som oss, de följer med i BB-väskan. Var också tvungen att tvätta och packa ner den nya supergulliga pyjamasen snabbt som attan, alltså gud vad söt den är.
Förlossning, Gravid, Vardag
Vagnen är redo
Häromdagen gjorde vi det sista, sista som vi ville ha gjort innan bebis kommer (men som inte var så viktigt egentligen) och det var att göra i ordning vagnen. Så mysigt att allt känns klart och förberett för bebisens ankomst nu (det här inlägget läggs upp ett par dagar efter att jag skriver det så vem vet, bebis kanske till och med redan har kommit). :)
Vi har köpt en begagnad Stokke Trailz med liggdel och sittdel, liggdelen sparsamt använd och sittdelen aldrig använd så den ser ut som ny. Men vi ville ändå rengöra den ordentligt och bädda i ordning för bebisen.
Vi har valt att bädda med vätsketätt madrasskydd längst ner, underlakan, sen ett fårskinn som bebisen fått av sin farmor och farfar. Superfint och mysigt, och det är ju lite stort så det ligger vikt vilket jag tror bara är bra i början eftersom vagnen blir lite trängre (det är ju en väldigt stor vagn) och mysigare för bebisen. Sen en supermysig filt som jag fick på min babyshower samt en liten pandakudde. Vi har också köpt en liten elefant-mobil till vagnen. Det enda som saknas är lite reflexer sen är vi helt kittade!
Gravid, Vardag
Sista shoppingen innan bebis
I förrgår (onsdags) mådde jag väldigt dåligt, hade verkligen NOLL energi och tog mig enbart från sängen till soffan och låg där HELA dagen och var helt sänkt. Kände mig bara så trött och illamående och kunde inte göra någonting, första gången jag känt så under hela graviditeten. Därför var jag helt övertygad om att det var förlossning på gång, eftersom jag har så svårt att varva ner och vila så TVINGAR kroppen mig nu att vila upp mig för inatt drar det igång! Men nä. Dock hade jag förvärkar under kvällen och natten och jag tror möjligtvis att delar av slemproppen gått också (varsågod för details!).
Men bara för det så vaknade jag med vääärldens energi igår och var hur pigg som helst och skulle in till stan och avverka hur många ärenden som helst. Men startade hos min svärfar för att hjälpa honom att fixa en blocket-annons på Jespers morfars bil som ska säljas. Det gick kanon, sen var jag redan helt slut och då hade jag massa saker inplanerade i stan. Åkte till stan i alla fall men gjorde inte så himla många ärenden. Det var dock lite mysigt att gå runt själv och strosa runt, en sista gång innan bebisen kommer. Hittade världens sötaste pyjamas till bebis och en skjorta som precis går på nu fortfarande (skippar ju mammakläder) och även blir perfekt sen eftersom skjorta är smidigt att amma i tänker jag mig. Köpte även ett par solglasögon (fick världens vårfeeling helt plötsligt!) och två par örhängen, har börjat använda örhängen mer frekvent under det senaste året (innan dess har jag verkligen typ aldrig använt örhängen, så hålen har nästan växt igen när jag skulle sätta i inför speciella tillfällen). Så nu kände jag att det var kul med lite nya vardagsörhängen att varva med. :) jag gjorde även några viktigare ärenden. Men alltså, det var nog sista gången faktiskt för det är lite småjobbigt. Sen tvingade jag Jesper att handla mat med mig fast jag hade tänkt att göra det själv, ORKADE verkligen inte. Kommer även att skicka in honom på IKEA idag & köpa ett par saker vi behöver, samt hämta paket åt mig, för jag orkar verkligen inte själv. Men han är världsbäst och kirrar allt utan problem.
Idag slutar Jesper tidigt, 13.00, så himla lyxigt att han gör det varje fredag! Så vi ska mysa lite hemma och sen ska vi till hans syrra och hennes kille och äta middag och ha spelkväll. Supermysigt! ♥
Gravid, Vardag
Gravidfotografering
Förra helgen var min kusin & hans tjej här och Lina fotade oss och kulan. ♥ Hon fotade vårt bröllop också och är så himla duktig, jag är så sjukt glad och tacksam över att ha fått de här fina bilderna! Det kommer troligtvis lite fler bilder framöver också. Så himla fint att få den här tiden i livet förevigad med så fina bilder.
Om det är någon som vill ha hennes uppgifter för en egen fotografering så är det bara att höra av sig, hon älskar nämligen att fota bröllop, gravida och bebisar även om hon just nu har lite mycket att göra i sluttampen av sina studier.
Gravid, Vardag
Vår BB-väska! ♥
Hej!
Idag går vi in i vecka 40! Och jag tänkte redovisa innehållet i våra BB-väskor, de har varit mer eller mindre packade och förberedda sedan vecka 36 men vi har senaste veckan bunkrat upp med snacksdelen till exempel. Så nu känner vi oss väldigt redo och trygga i att vi har allt om bebis skulle vilja komma ut, vilket känns som att det blir när som helst nu. Vi har delat upp vår packning i 4 delar - bebis del, min del, Jesper del & snacksdel.
Vi fattar ju också att allt inte kommer att användas, men vi resonerar så att better safe than sorry, allt som inte kommer till användning får ju följa med hem igen. Jag är en person som gillar att vara förberedd och om jag kommer på att jag vill ha eller behöver något så vill jag att det finns till hands. Har till exempel alltid extra strumpor & ett ombyte med mig i princip vart jag än åker i vanliga fall också. Jag kan också lätt fastna i tankar på att jag vill ha någonting specifikt och negga ner mig lite om jag inte kan få det, så varför inte vara på den säkra sidan. Vi har ju bil och det är ju inte så att någonting kommer att ligga i vägen i bilen heller, så det är ingenting som kan ta skada av att vi har med oss "för mycket".
Bebis del i BB-väskan:
- 1 set kläder strl 50
- 1 set kläder strl 56
- Pyjampas
- Filt
- Snuttefilt
- Napp
- Overall att åka hem i
- Tunn mössa
- Tjock mössa
- Vantar mot riv
- Babyskydd
Vi packade ur blöjor och rumpsalva då vi fick höra att det finns att få på sjukhuset. :)
Min del i BB-väskan:
- Myskläder två ombyten
- Amningslinnen
- Schampo, balsam, duschkräm & deo
- Hårsnoddar
- Läppbalsam
- Amningsbh:ar
- Amningsinlägg (mot läckage)
- Amningskupa
- Bröstvårtskräm
- Stora trosor
- Stora bindor
- Tofflor
- Mina band till CTG:n jag fick förut
Oj vad jag blev bombarderad med kommentarer om bindorna när jag la upp på instagram - det var minsann galenskap att ta med för man behöver absolut förlossningsbindorna på BB & de är bäst och så vidare. Men jag har hört flera personer som tycker att de är fruktansvärt obekväma och att de hellre har egna och byter oftare. Jag vet med mig att jag lätt kan störa mig på en sån sak som en stor, jobbig blöja så att jag väljer att packa ner och används de så används de och används de inte så åker de med hem igen. Inte värre än så.
Jespers del i BB-väskan:
- Kläder två ombyten
- Duschtvål & deo
- Laddare till bådas telefoner
- Portabel högtalare
- Tofflor
- Tandborstar och tandkräm
Jespers del har det inte blivit någon bild på. Det roligaste var att jag hade skrivit upp myskläder två ombyten - och Jesper ba: va, måste jag ha mjukisbyxor, kan jag inte få ha jeans!? Haha! Vi är så galet olika på den fronten, jag skulle ALDRIG frivilligt ha jeans på mig i ett sånt läge.
Snacksdelen i BB-väskan:
- Vattenflaska
- Matlådor
- Bubbelvatten, läsk, festis
- Godis
- Mannafrutti & risifrutti
- Tuggummi
- Mögelost
- Brie
- Ölkorv
- Smörgåsrån
- Digestive
- Snus
Även här har folk åsikter, men liksom, om vi inte äter upp detta så kan vi väl ta hem det igen, eller? Jag tror att det är superviktigt under och innan förlossningen att försöka göra sitt bästa för att vara utvilad och uppladdad, trötthet och hunger är inte ultimat i kombination med stor ansträngning och smärta. Och jag vill verkligen säkerställa att ha alla förutsättningar för att må så bra jag kan, och blir jag sugen på något så finns det till hands! :)
Det ser kanske mycket ut men allt får plats i tre ganska små väskor. Tipp topp! Vi är laddade och peppade nu! :)
Gravid, Vardag
Vad har jag tröttnat på med graviditeten?
Alltså, idag går jag in i vecka 40 och ska jag vara ärlig så älskar jag fortfarande att vara gravid. Jag är absolut så redo man kan bli för att föda och längtar efter att få träffa vår bebis - han eller hon får gärna komma idag om han eller hon vill - men jag är inte less på att vara gravid. Jag trivs superbra med min gravidkropp, jag tycker att det är mysigt, jag känner mig vacker, jag tycker att det är fint att ha kontakt med bebisen i magen. Visst har jag lite krämpor och är trött som tusan, men inte värre än så.
Men en sak är jag superklar med. Superklar. Och det är att alla vet bäst. Jag ÄLSKAR ju att prata graviditet, förlossning och bebis och lyssnar gärna på andras berättelser och erfarenheter, men det finns så många som tror att de vet hur det ska vara och bli för just MIG, och det verkar finnas så många som inte verkar förstå att graviditeter och förlossningar och första tiden kan vara så otroligt olika för olika personer och familjer. Det här börjar ju redan så fort man går ut med att man är gravid, och folk frågar hur man mår och så vidare. Jag har ju mått kanon och älskat att vara gravid, och då har man fått höra sedan dag ett att "vänta du bara, lilla gumman, du kommer också att ledsna". Jag har ju heller inte gått upp så mycket i vikt eller känt mig stor eller tung, det har också varit "vänta du bara"-mentalitet kring det. Vänta du bara, du kommer att känna dig så stor och tung i vecka x. Vänta du bara tills du får revbenssparkarna. Vänta du bara tills ditten och datten. Nej, hörni, jag känner mig fortfarande inte stor och tung, och jag är fortfarande inte tvärless. Bara för att det har varit på ett visst sätt för just dig/din partner behöver inte betyda att det är så eller kommer att bli för mig & oss.
Alltså, den här lilla gumman-mentaliteten stör mig något enormt! Att folk talar om för en att det där kommer du inte att behöva/det där kommer vara det sista du tänker på/det där kommer att vara det bästa och så vidare. Jag uppskattar ju att höra andras erfarenheter, men kom gärna ihåg att det är DIN erfarenhet, DIN upplevelse och DIN uppfattning, och tro inte att det betyder att det är ett faktum för alla eller att ditt sätt passar just mig. Och problemet är ju lite att tidigt i den första graviditeten eller före den första förlossningen så kan man ju inte riktigt ge svar på tal heller utan vill vara öppen och ödmjuk inför att ja, så kanske det blir. Man känner liksom inte att man har någon rätt att svara att det kan vara annorlunda för mig, för jag har ju ingen aning om vad jag pratar om uppenbarligen (enligt andra).
Det jag tycker är så jobbigt med hela den här biten är att jag känner att min upplevelse förminkas. Att någon annans uppfattning är mer rätt eller mer värd än min. Att någon annan vet bättre vad jag kommer att känna och uppleva. Minns det så tydligt i mitten av graviditeten när jag fick frågan om hur jag mådde och jag mådde bättre än någonsin i princip och fick "vänta du bara" slängt i ansiktet. Jaha, är din/din partners upplevelse av hur en graviditet mer värd/mer rätt än min för att du/hon har varit gravid några veckor längre? Hur vet du att min graviditet kommer att kännas på samma sätt? Jag kände mig liksom förminskad och nästan lite kränkt, som att min upplevelse inte riktigt räknades.
Därför tycker jag att det ska bli skönt att verkligen ha genomgått en hel graviditet, och kunna känna och säga hur det har varit för mig utan att känna mig förminskad för att jag minsann inte vet hur det kommer att bli längre fram. Att genomgå en förlossning för att slippa få diverse lektioner i hur det kommer att kännas, vad jag kommer att vilja ha och behöva.
Sen förstår jag att detta bara är början - det här med att veta bäst gäller väl bebisar och barn i allmänhet. Men jag ska våga stå på mig och komma ihåg att det bara är olika personers upplevelser och att min egen är minst lika mycket värd.
Gravid, Vardag
Vårt älskade golv! ♥
Alltså, vi ritade ju huset själva och vi har fattat ALLA beslut gällande ALLT ner till minsta detalj. Ändå tyckte jag att golvet var det absolut svåraste av allt!
Jag letade, letade och letade golv i typ tre månader. Vi var runt på massa olika butiker och byggvaruhus och scannade nätet och försökte hitta det perfekta golvet. Jag fick nästan panik i slutet när jag insåg att snart måste golvet beställas och jag kommer ALDRIG att bli nöjd för jag kommer aldrig att hitta det rätta golvet. Vi ville ha ett enstavigt golv, parkett i bra kvalitet, och en kall ton. Inte för ljust men inte för mörkt. Alla parkettgolv i princip i ek har ju en väldigt varm ton. Och de enda golvet med rätt ton för oss som vi kunde hitta var laminat...
Till slut hittade jag ett golv på nätet som såg för vackert ut för att vara på riktigt. Parkett, enstav, kall ton. Precis vad jag ville ha. Men vi hade tittat på hur många golv från till exempel Kährs som helst, som såg jättefina ut på nätet och inte alls var fina (enligt oss) i verkligheten ändå, så jag fick inte allt för höga förhoppningar. Hur som helst så mailade jag leverantören och frågade om de kunde skicka ett golvprov från Finland, eftersom golvet är finskt och de inte har några återförsäljare i Sverige såvitt jag vet. Och JA, det kunde de! Golvprovet kom och det såg lika fantasiskt ut i verkligheten. Äntligen, vi hade hittat rätt. Och det var SÅ värt allt letande! Vi är så himla nöjda. Golvet gör ju extremt mycket för helhetskänslan i huset också.
Golvet kommer från Parla och heter Ek Chalet Tundra. ♥
Bygga hus, Vardag
Gravid vecka 39 ♥
Vecka 39 är här! 11 dagar kvar till beräknad födelse av vårt barn. Herrejösses, vad fort det har gått. Vilken häftig resa. Vilken fantastisk graviditet. Vilken lycka. Tack, universum! Nu känner vi oss faktiskt redo och längtar efter vår lilla skrutt. Men ingen stress ännu. Han eller hon (gud så spännande det ska bli att snart få se vem det är som gömmer sig där inne) får komma precis när han eller hon är redo.
Jag är fruktansvärt, orimligt trött nu. Fast egentligen är det ju inte orimligt alls, det förstår jag ju. Jag skapar ett barn, min kropp laddar inför en förlossning. Det är ju helt naturligt att vara trött, det är bara det att JAG inte riktigt kan varva ner, acceptera och slappna av. Jag är lite ledsen över det faktiskt, och inser ju att jag kommer att ångra att jag inte tillåtit mig själv att vila mer, koppla av mer, och njuta mer av att FÅ bara ta det lugnt. Jag håller alltid på och far runt, städar, tvättar, diskar, handlar, lagar mat, sorterar, vill vara produktiv hela tiden. Jag kan liksom inte varva ner. Men det är bra att Jesper i allafall slänger ner mig i soffan ibland och typ tvingar mig att ta det lugnt. Han är helt fantastisk, vill gråta av lycka för att han är min och att vårt barn får lyckan att ha honom som pappa. Världens bästa man.
Så en av anledningarna till min trötthet är att jag inte tar det lugnt utan ska göra saker hela tiden, den här veckan har jag varit borta hemifrån länge minst tre dagar och varit jäkligt aktiv. Och när jag har varit hemma så har jag fixat med grejer hela tiden. Blir ju så trött när jag är borta & gör för mycket att jag typ vill gråta men känner mig ju så duktig. Älskar ju att vara produktiv och göra saker. Men graviditeten är ju så förhållandevis kort, tänk om jag bara kunde tagga ner lite. En annan anledning är att jag inte sovit så kvalitativt, Jesper har nämligen plogat snö på nätterna typ hela veckan och jag HATAR att gå och lägga mig utan honom, vilket har resulterat i att jag har tittat på serier till jättesent och sen somnat i soffan och sen vaknat efter alldeles för lite sömn. I natt vaknade jag flera gånger och funderade på att gå till sängen men tänkte att äh, han kommer nog snart, jag ligger kvar. Klockan 07 gick jag upp, från soffan. Inte legat i sängen alls detta dygn med andra ord.
Men en sak var helt magisk och knasig, jag vaknade en gång i morse av ett bebisskrik. Alltså det var så otroligt verkligt att jag fick en chock och ba - men VA, bebis är ju kvar i magen VÄL!?? Och ja, det var en dröm. Så himla häftigt att man kan drömma så verkligt. Det kändes naturligt i alla fall och jag antar att kroppen och hjärnan förbereder sig lite. Jag längtade såklart ännu mer då. ♥ tänk att snart är vår unge här, ute, och skriker på riktigt.
Annars mår jag bra, svullnaden är under kontroll och likaså de små smärtorna i kroppen. Nemas problemas. Förvärkarna kommer lite då och då men har varit rätt lugna de senaste dagarna. Det är väldigt spännande, när som helst kan vi bli föräldrar.
Gravid, Vardag
Bildbomb två - färdigt för inflytt
Delade upp bildbomben i två inlägg, här kommer fler bilder från dagen då vi fick godkänt för att flytta in. ♥
Bygga hus, Vardag
Bilder klart för inflytt!
Här kommer en liten bildbomb från när huset blev färdigt för inflytt. ♥
Vilken känsla det var att få bjuda på fika i sitt egna hus när kommunen & besiktningsmannen & byggfirman kom!
Bygga hus, Vardag
Gravid vecka 36-38 ♥
I och med flytten har vi inte haft internet på ett tag, men nu har Jesper fixat! Veckorna flyger förbi och nu är vi redan i vecka 38 och bebis kan komma när som helst, helt otroligt! ♥
Under vecka 36 fick jag jätteont i mina finger- och tåleder på grund av svullnaden (det kom nog lite tidigare också). Mina fötter har varit heeeeeelt groteskt svullna, och det har hållt i sig. Nu är det faktiskt lite bättre, antagligen mest eftersom Jesper är världsbäst och (förutom att retas) lägger upp mina fötter i högläge i tid och otid och lägger kuddar under mina fötter i sängen. Utöver det så var jag otroligt stressad under vecka 36 eftersom allt inte var klart med lånet och så, så jag kunde inte riktigt slappna av. Det var otroligt skönt när det blev klart och vi bara kunde slappna av lite. Dock har hantverkarna fortfarande inte åtgärdat felen från besiktningen, och bristen på engagemang gör mig riktigt irriterad när jag uttryckt att jag VERKLIGEN vill att de ska bli klara innan bebisen kommer. Men, jag försöker ta det lugnt och tänka att allt har sin tid.
Under vecka 37 fortsatte förvärkarna komma med jämna mellanrum, så himla spännande och häftigt! En natt hade jag 8 stycken värkar på mindre än en timme, de höll i sig i 20-45 sekunder ungefär. Men jag trodde ändå inte att det var någonting på gång, det gjorde inte tillräckligt ont. Spännande ändå dock, och vi pratar om förlossningen här hemma typ varje dag. Vi känner oss väldigt peppade och redo, det ska bli spännande och vi längtar såklart efter att få träffa mini.
Nu under vecka 38 har jag inte riktigt haft samma typ av förvärkar, men jag har ont väldigt ofta, det ilar och molar nedåt. Jag blir också ännu tröttare med tiden, jag märker att kroppen laddar inför förlossningen både genom att jag vill äta mycket och måste vila mer. Och dessa smärtor och känningar. Det känns i kroppen att det är någonting på gång, och jag tror ju att vår bebis vill komma innan BF. Men jag vet ju att vissa andra också känner såhär och ändå går över tiden två veckor, så jag försöker hålla sinnet öppet för att det kan bli så också.
Jag var ute och gick en timme med pappa och hundarna här om dagen, och då fick jag ont i höften/benet. Jag beskrev det som att det kändes som att man skulle kunna plocka av benet som man kan göra på en barbiedocka, alltså typ häkta loss höftkulan, haha! Det har också strålat ner i höfterna och låren en del. Så jag börjar helt klart känna av att jag är gravid på ett annat sätt än tidigare, men jag tycker fortfarande att det är mysigt och jag trivs.
En annan sak som har blivit både bättre och sämre är sömnen! Jag sover mycket bättre, säkert för att mycket är klart med huset och så, men däremot är kroppen tyngre (jag har gått upp nästan 12 kg nu) och det gör ont i höften om jag ligger på samma sida för länge, så jag får vända på mig. Och ibland får jag lägga en kudde liksom lite bakom mig så att jag ligger halvt på rygg med stöd bakom, för att avlasta höften.
Gravid, Vardag
Vårt fantastiska kök! ♥
Alltså, jag älskar vårt kök! ♥
Trivs så himla bra i det, det är så himla fint och det är dessutom bra att jobba i. Stora bänkytor och massor av lådor. Älskar också att sitta vid köksön.
Känns så fruktansvärt tråkigt att de ska komma och riva ut det snart... de måste ju ta bort bänkskåpen för att ta fuktprov i golv och väggar och byta parketten... Så jäkla tråkigt. Men de ska låta bänkskivan sitta kvar för att påverka så lite som möjligt. Jag vet ju att det kommer att bli bra i slutändan men jag vill inte, det känns så fruktansvärt tråkigt bara. Men nu försöker jag att inte tänka så mycket på det, det blir som det blir och det blir bra när det är klart! Vi har packat upp allting ändå och börjat handla massa mat. Vi måste ju leva under tiden vi väntar. Hoppas bara inte att de ska hålla på precis när vi kommer hem från BB med vår bebis. Då vill man vara ifred och fokusera på helt andra saker.
Bygga hus, Vardag
Montering av det sista
Nu när jag har varit ledig så har jag ju hängt en del i huset och monterat grejer själv. Det är väl okej men det blir så sjukt tråkigt att hålla på när man är ensam! Tidigare var det inga problem men nu när jag är så trött och lite mer otymplig i kroppen så blir man så himla omotiverad när man dessutom är själv. Har fått en del hjälp av min svärfar som bor väldigt nära som tur är. Och häromdagen åkte min pappa & lillebror med mig till IKEA för att inhandla ett par stommar vi kom på att vi behövde, och vi monterade ihop dem tillsammans på kvällen. Så snälla! Jag är verkligen så sjukt tacksam över att ha vänner & familj som ställer upp & gärna hjälper till med diverse. Sen har jag bara monterat lite inredning till städskåpet efter detta, men då hjälptes jag & Jesper åt på slutet i alla fall.
Haha, notera pappas fina tröja! Den fick han av mig i fars dags-present.
Bygga hus, Vardag
Hänga i huset & det finns vatten!
Alltså, det är så mysigt att bara hänga i huset nu när det är nästan klart. Man bara strosar runt, kikar på allt, och förundras över att man snart ska bo där, drömmer sig bort och föreställer sig hur det ska bli. När de här bilderna togs i början på veckan kan man säga att det började närma sig klart!
Bygga hus, Vardag
Gravid vecka 35 ♥
Alltså, kan ni förstå att den här magen någonsin varit platt!? Inte jag! Så konstigt. Känns så naturligt att vara gravid nu att jag inte riktigt kan greppa att min kropp varit utan bebis. Kollar tillbaka på bilder från tidigt i graviditeten när jag tyckte att magen syntes såå mycket, och skrattar ihjäl mig typ. Magen börjar bli ordentligt stor nu, mysigt tycker jag.
Tänker mer och mer på förlossningen ju närmare den kommer, är fortfarande inte rädd utan tycker att det ska bli spännande och jag ser till och med fram emot att få uppleva den, och träffa vårt barn naturligtvis. Men jag har fått några ordentliga förvärkar, i söndags när vi var på en affär för att handla en present till Jespers syster kom den första ordentligt smärtsamma, jag fick andas igenom den men det gick bra och kändes helt okej ändå. Inatt fick jag nästa riktigt smärtsamma värk, och då var det lite värre eftersom man ligger ner och inte är igång och vaken på samma sätt. Men det gick bra, kunde slappna av genom värken och andas. Men inatt blev jag lite nervös ändå, om dessa förvärkar gör så ont, hur ont kommer det att göra sen!? Jag räknar med att det kommer göra väldigt mycket ondare, och hoppas bara att jag ska kunna hantera smärtan. Vill gärna vara hemma så länge som möjligt också känner jag.
Det bästa som hände under veckan var att jag blev sååå grundlurad och totalt överraskad med en BABYSHOWER! Som jag har hoppats på att få en & sett fram emot det! Mina vänner & familj var där, det var så otroligt fint arrangerat, finare än jag någonsin kunnat drömma om. Jättemycket gott, fint dekorerat, mysiga lekar & fina presenter. Är så himla glad & tacksam, känner mig så uppvaktad & älskad. Världens bästa människor! Tänkte att jag ska lägga upp ett eget inlägg med bilder från babyshowern senare.
Vi har också varit på profylaxkurs del 1 av 2. Alltså, vi bokade ju in en profylaxkurs för att jag ville att vi ska ha så bra förutsättningar som det bara går för att få en så bra upplevelse som möjligt av förlossningen, och att vi ska få verktyg för att vara ett bra team. Men alltså, det vi gjorde på 3,5 timme där känns det som att vi kunde ha kollat på ett 3 minuter långt youtubeklipp eller något och lärt oss. Andas, inga konstigheter, in genom näsan och ut genom munnen typ. Beröring är lugnande och hjälper en att slappna av. Ja, det var väl det mest väsentliga. Nej, alltså jag tycker inte att det är värt 1.900 spänn att gå på den kursen. Men vi får väl se hur andra gången blir, det är på måndag.
Jag har börjat få lite ont i händerna eftersom jag är svullen & jag sover dåligt, vilket gör att jag blir trött på dagarna. Men annars mår jag fortfarande bra & älskar att vara gravid. Känner aboslut ingen stress över att det ska vara över än, men självklart börjar jag längta lite efter vår bebis nu.
Gravid, Vardag
Detaljer & första katastrofen
Vår snickare Christian är fantastisk, han ringde förut när han höll på med listerna & socklarna & frågade om vi inte skulle ha träklossar (det heter säkert någonting mer fancy) för att det skulle bli myyyycket snyggare. Ja, det är klart vi vill! Sånt som man inte tänker på, uppskattar så sjukt mycket att ha en snickare som verkligen tänker på vårt bästa & vill att vårt hus ska bli så bra som möjligt, så istället för att bara jobba på och utföra det som är beställt gör han det där lilla extra och kollar alltid med oss hur vi vill ha det och så vidare. GULD-kille!
Golvet ser också så himla fint ut, längtar tills vi får se det i sin helhet, nu ser man ju bara småsnuttar där det tittar fram under täckpappen.
Sen har den första riktigt jäkla jobbiga grejen med huset inträffat. Det har ju varit lite småsaker längs vägen, vilket jag inte alls har tyckt har varit så jobbigt, det är bara att ta saker lite med en klackspark, fatta ett beslut, lösa problemet och gå vidare. Vår process innan bygget började var ju väldigt jobbig med förhandsbesked till bygglov, avstyckning & bygglov, massor som var jobbigt & strulade så vi såg verkligen fram emot att bygget skulle dra igång, att de problemen som uppstår då är mer praktiska och lösbara. Men alla sa "väääänta bara tills bygget börjar, då är det bara problem efter problem". Nej ni, som sagt, alla problem som uppstått är ju sånt som går att ordna lätt, man får bara hålla sig lugn & fatta ett beslut. Sen är det ju så att så länge man tar fram plånboken och räknar med att saker och ting kommer att kosta lite mer så löser sig ju saker oftast rätt smidigt. Så det håller jag inte alls med om. Sista veckorna har det varit lite fler saker, det blir ju så när det börjar dra ihop sig.
Igår blev det dock för mycket för mig. Den stora oron i grunden är ju att nya amorteringskravet börjar gälla 1 mars, och om vi inte har skrivit med banken senast 28 februari så måste vi amortera 8.700 kr i månaden istället för runt 4.000 kr som vi tänkt oss. Det är ganska jäkla stor skillnad, med tanke på att jag ska vara föräldraledig. Det här har vi vetat sedan någon månad tillbaka, vi trodde inte att det kunde påverka oss eftersom projektet är startat på en kalkyl, så trodde vi inte att man bara kunde gå in och ändra de villkoren. Och banken har inte sagt någonting. Men jag kontaktade banken för några veckor sen bara för säkerhets skull, och då visade det sig att jo, det kan visst påverka oss. Så vi har ju verkligen jättelite marginal nu för att hinna skriva, som det ser ut nu kommer vi att skriva 26:e eller 27:e februari. Och då vill det till att huset gått igenom och fått slutbesked av kommunen vilket ska ske nu på måndag 19:e. Blir det inte godkänt så får vi problem. Så det är som sagt det stora orosmomentet som ligger till grund för all oro.
Nästa grej är ju att jag faktiskt ska föda barn om 4-5 veckor ungefär, troligtvis. Och då vill man tänka på förlossningen, tiden som ny familj, tvätta bebiskläder och så vidare, inte oroa sig för om ens hus ska bli färdigt, om man ska hinna flytta och om man kommer ha råd att bo där.
Sen är det ju målningen som oroar mig en del, eftersom målaren aldrig blir klar någongång så att de andra kan göra färdigt sina jobb. På det så märkte vi i helgen att toan rinner jättelänge när man har spolat, vilket inte känns helt rätt. Den är inkaklad i väggen kan tilläggas. Hoppas det är lättlöst. Sen gick det ett larm på golvvärmen, den sattes igång i fredags. Men vi kontaktade rörmokaren och det var ingen fara och de skulle kika på måndag (idag). Sen frös vattnet i huset, trots isolering av rören & att vi lät det stå och rinna, vilket kan vara katastrofalt, men det löste Jesper & hans pappa jättesnabbt. MEN. Det stora som hände var att vi upptäckte igår att golvet (parketten) har rest sig i köket. Det var Jesper & min svärfar som upptäckte det, jag var hemma. Som sagt MÅSTE huset vara färdigt på torsdag, annars går det inte ihop med banken. Och för att byta golvet där måste man ju riva ut köket igen. Och det värsta är att golvet är från Finland, och går nog inte att få tag på här, det är leveranstid på det. Troligtvis beror det på att de satte på golvvärmen för varmt, för snabbt. Alltså, om det var det enda som hade hänt så hade jag nog inte reagerat så starkt, men alltså när Jesper ringde och berättade så bröt jag ihop totalt. Bara grät och grät och grät. Fulgrät, och kröp ner i hundbädden och blev tröstad av hundarna. Fy fan så uppgiven jag blev. Det känns som att det finns NOLL marginal för detta just nu. Hur ska det gå till? Ska de åka till Finland & hämta nytt golv? Går huset igenom kommunens slutsamråd ändå bara för att det är kosmetiskt fel? Alltså, jag är så himla orolig. Jesper har pratat med byggfirman. Jag ska dit nu & kolla läget. Jag har lugnat ner mig lite och tänker att det måste bara lösa sig, men jag vet inte hur det ska gå till. Så golvet känns faktiskt som den första stora katastrofen i vårt bygge. Som sagt, i sig själv hade det ju inte varit någon fara, men det är ju det här med banken & deadline 28 februari som gör det riktigt allvarligt. Annars hade det ju inte varit hela världen.
Vi hängde lite i huset häromkvällen och måttade ut hur det skulle se ut med storlek på mattor & hur soffan ska stå och lite sånt. Supermysigt. ♥
Bygga hus, Vardag
Köksfläkten är på plats & försenad målare
Förra veckan var inte snickarna där onsdag, torsdag eller fredag för att målaren skulle få jobba ostört & de inte hade något kvar att göra innan målaren var klar. Så det här hände väl i tisdags tror jag. Målaren lovade att vara färdig fredag kväll så att det kunde torka över helgen & snickarna, elektrikern & rörmokaren kunde göra det aboslut sista under måndagen (idag) och huset kunde städas på tisdag. Då kändes det som att de var ute i väldigt god tid eftersom huset inte måste vara klart förrän på torsdag.
Men när jag åkte dit i fredags så var inte målningen färdig, och ingen målare var där. Så jag ringde byggfirman & frågade vad som pågick, då hade de kommit överens om att han skulle bli färdig idag (måndag) istället. Jag tänker att jag inte ska lägga mig i så mycket men jag blir ändå orolig, jag förstår verkligen inte hur rörmokaren och elektrikern och snickarna ska kunna göra färdigt sina jobb när målaren målar & färgen inte kommer att vara antingen på plats eller torr där de ska jobba.. så jag är lite orolig just nu men jag antar att det löser sig.
Bygga hus, Vardag
