Alltså, vi ritade ju huset själva och vi har fattat ALLA beslut gällande ALLT ner till minsta detalj. Ändå tyckte jag att golvet var det absolut svåraste av allt!

 

Jag letade, letade och letade golv i typ tre månader. Vi var runt på massa olika butiker och byggvaruhus och scannade nätet och försökte hitta det perfekta golvet. Jag fick nästan panik i slutet när jag insåg att snart måste golvet beställas och jag kommer ALDRIG att bli nöjd för jag kommer aldrig att hitta det rätta golvet. Vi ville ha ett enstavigt golv, parkett i bra kvalitet, och en kall ton. Inte för ljust men inte för mörkt. Alla parkettgolv i princip i ek har ju en väldigt varm ton. Och de enda golvet med rätt ton för oss som vi kunde hitta var laminat...

 

Till slut hittade jag ett golv på nätet som såg för vackert ut för att vara på riktigt. Parkett, enstav, kall ton. Precis vad jag ville ha. Men vi hade tittat på hur många golv från till exempel Kährs som helst, som såg jättefina ut på nätet och inte alls var fina (enligt oss) i verkligheten ändå, så jag fick inte allt för höga förhoppningar. Hur som helst så mailade jag leverantören och frågade om de kunde skicka ett golvprov från Finland, eftersom golvet är finskt och de inte har några återförsäljare i Sverige såvitt jag vet. Och JA, det kunde de! Golvprovet kom och det såg lika fantasiskt ut i verkligheten. Äntligen, vi hade hittat rätt. Och det var SÅ värt allt letande! Vi är så himla nöjda. Golvet gör ju extremt mycket för helhetskänslan i huset också.

 

Golvet kommer från Parla och heter Ek Chalet Tundra. ♥

 

Vår snickare Christian är fantastisk, han ringde förut när han höll på med listerna & socklarna & frågade om vi inte skulle ha träklossar (det heter säkert någonting mer fancy) för att det skulle bli myyyycket snyggare. Ja, det är klart vi vill! Sånt som man inte tänker på, uppskattar så sjukt mycket att ha en snickare som verkligen tänker på vårt bästa & vill att vårt hus ska bli så bra som möjligt, så istället för att bara jobba på och utföra det som är beställt gör han det där lilla extra och kollar alltid med oss hur vi vill ha det och så vidare. GULD-kille!

Golvet ser också så himla fint ut, längtar tills vi får se det i sin helhet, nu ser man ju bara småsnuttar där det tittar fram under täckpappen.

 

Sen har den första riktigt jäkla jobbiga grejen med huset inträffat. Det har ju varit lite småsaker längs vägen, vilket jag inte alls har tyckt har varit så jobbigt, det är bara att ta saker lite med en klackspark, fatta ett beslut, lösa problemet och gå vidare. Vår process innan bygget började var ju väldigt jobbig med förhandsbesked till bygglov, avstyckning & bygglov, massor som var jobbigt & strulade så vi såg verkligen fram emot att bygget skulle dra igång, att de problemen som uppstår då är mer praktiska och lösbara. Men alla sa "väääänta bara tills bygget börjar, då är det bara problem efter problem". Nej ni, som sagt, alla problem som uppstått är ju sånt som går att ordna lätt, man får bara hålla sig lugn & fatta ett beslut. Sen är det ju så att så länge man tar fram plånboken och räknar med att saker och ting kommer att kosta lite mer så löser sig ju saker oftast rätt smidigt. Så det håller jag inte alls med om. Sista veckorna har det varit lite fler saker, det blir ju så när det börjar dra ihop sig.

 

Igår blev det dock för mycket för mig. Den stora oron i grunden är ju att nya amorteringskravet börjar gälla 1 mars, och om vi inte har skrivit med banken senast 28 februari så måste vi amortera 8.700 kr i månaden istället för runt 4.000 kr som vi tänkt oss. Det är ganska jäkla stor skillnad, med tanke på att jag ska vara föräldraledig. Det här har vi vetat sedan någon månad tillbaka, vi trodde inte att det kunde påverka oss eftersom projektet är startat på en kalkyl, så trodde vi inte att man bara kunde gå in och ändra de villkoren. Och banken har inte sagt någonting. Men jag kontaktade banken för några veckor sen bara för säkerhets skull, och då visade det sig att jo, det kan visst påverka oss. Så vi har ju verkligen jättelite marginal nu för att hinna skriva, som det ser ut nu kommer vi att skriva 26:e eller 27:e februari. Och då vill det till att huset gått igenom och fått slutbesked av kommunen vilket ska ske nu på måndag 19:e. Blir det inte godkänt så får vi problem. Så det är som sagt det stora orosmomentet som ligger till grund för all oro.

 

Nästa grej är ju att jag faktiskt ska föda barn om 4-5 veckor ungefär, troligtvis. Och då vill man tänka på förlossningen, tiden som ny familj, tvätta bebiskläder och så vidare, inte oroa sig för om ens hus ska bli färdigt, om man ska hinna flytta och om man kommer ha råd att bo där.

 

Sen är det ju målningen som oroar mig en del, eftersom målaren aldrig blir klar någongång så att de andra kan göra färdigt sina jobb. På det så märkte vi i helgen att toan rinner jättelänge när man har spolat, vilket inte känns helt rätt. Den är inkaklad i väggen kan tilläggas. Hoppas det är lättlöst. Sen gick det ett larm på golvvärmen, den sattes igång i fredags. Men vi kontaktade rörmokaren och det var ingen fara och de skulle kika på måndag (idag). Sen frös vattnet i huset, trots isolering av rören & att vi lät det stå och rinna, vilket kan vara katastrofalt, men det löste Jesper & hans pappa jättesnabbt. MEN. Det stora som hände var att vi upptäckte igår att golvet (parketten) har rest sig i köket. Det var Jesper & min svärfar som upptäckte det, jag var hemma. Som sagt MÅSTE huset vara färdigt på torsdag, annars går det inte ihop med banken. Och för att byta golvet där måste man ju riva ut köket igen. Och det värsta är att golvet är från Finland, och går nog inte att få tag på här, det är leveranstid på det. Troligtvis beror det på att de satte på golvvärmen för varmt, för snabbt. Alltså, om det var det enda som hade hänt så hade jag nog inte reagerat så starkt, men alltså när Jesper ringde och berättade så bröt jag ihop totalt. Bara grät och grät och grät. Fulgrät, och kröp ner i hundbädden och blev tröstad av hundarna. Fy fan så uppgiven jag blev. Det känns som att det finns NOLL marginal för detta just nu. Hur ska det gå till? Ska de åka till Finland & hämta nytt golv? Går huset igenom kommunens slutsamråd ändå bara för att det är kosmetiskt fel? Alltså, jag är så himla orolig. Jesper har pratat med byggfirman. Jag ska dit nu & kolla läget. Jag har lugnat ner mig lite och tänker att det måste bara lösa sig, men jag vet inte hur det ska gå till. Så golvet känns faktiskt som den första stora katastrofen i vårt bygge. Som sagt, i sig själv hade det ju inte varit någon fara, men det är ju det här med banken & deadline 28 februari som gör det riktigt allvarligt. Annars hade det ju inte varit hela världen. 

 

Andra sidan av hallgarderoben, närmast dörren. Här blir det skor (plats för 12 par) & jackor, samt kanske ställa in väskan. Det är plats även för lite längre jackor.

 

Nu är trappan äntligen på plats! Så himla skönt! Underlättar så sjukt mycket om man behöver hämta någonting från övervåningen. Då är det bara att ta av sig skorna & tassa upp. Vi tyckte att det var så himla komiskt att de skrev en lapp på något helt annat språk, alla som jobbar i vårt hus pratar svenska. Det visade sig att det var polska för att trappfirman varit med om så många gånger att det varit polska snickare som inte förstått lappen "förbjudet att gå i trappan med skor!" så de hade fått söka upp hur man skriver det på polska & göra två lappar i alla hus! Haha.

 

Tyvärr har jag haft lite ångest över trappan. Vi har ju valt ett väldigt speciellt parkettgolv (som jag älskar!) som inte ens säljs i sverige utan vi har beställt det från Finland. Därför var det lite svårt att hitta en färg till trappan som skulle passa. Vi skickade golvprov till Olssons trappor för att de skulle se vilken som var närmast, & de skickade till och med vidare till sin leverantör för att hitta en perfekt färg. Men det var svårt, så det slutade med att vi fick välja själva från bilder som de skickade. Och det kan ju vara sjukt svårt att avgöra på en bild, men vi valde den vi tyckte var närmast. Nu när den är monterad & klar ser vi att undersidan av trappan, som inte har samma ytfinish, är mycket mer lik vårt golv än vad ovansidan är. Jag fick sjukt mycket ångest & blev irriterad över att personer på plats som gör trappan inte ser vilken finish som är klart mest lik provet, men det är inte mycket att göra åt nu. På nedre plan ser man ju aldrig trappan & parketten ihop eftersom det är klinkers i hallen, så det är ju bra. Men på övervåningen sen kommer det ju parkett direkt ihop med trappan. Jag får leva med det. Den är fin i alla fall!

 

Några av bilderna här är lite mörka för vi var där & inspekterade på kvällen när det var klart.